Tänk om det här blir den sista sommaren…

..för konsthallen, besöksmålet, livsverket.

Det är onsdag eftermiddag när vi sitter vid köksbordet och äter en sen lunch. Vi pratar framtidsplaner och mår sådär härligt bra när telefonen överröstar oss och ringer oavbrutet. Ja, plötsligt påkallar samtliga media min uppmärksamhet och jag får svårt att fatta att det faktiskt händer på riktigt. Men samtalen avlöser varandra, och ännu hör jag orden eka; 

-Hej, vi har fått ett pressmeddelande från Fortum, gällande Gamla Kraftstationen, som berättar att de sagt upp hyreskontraktet med Forshaga Kommun  (vi hyr av Forshaga kommun). Vad har du att säga om det?

Inne i mitt huvud blixtrar det till samtidigt som det känns som någon sparkat omkull mig.

-Vad faan säger du? svarar jag chockartat, men också ärligt.

Reportern i andra änden säger förundrat;

-Så du vet inget om det här?

Jag känner ilskan blandas med tårar och svarar;

-Nej. Nej, jag vet ingenting.

Ja, så gick det alltså till när vi fick veta att Fortum sagt upp kontraktet som sträckte sig ända till 2033, och som så sent som vintern 2017/2018 skrevs om och anpassades med anledning av den verksamhet som vi bedriver i Gamla Kraftstationen. Forshaga kommun har varit mellanpart sedan dess. Före 2017 var det Föreningen Värmländska Industriminnen som var mellanpart.Hela säsongen i år och förresten hela Gamla Kraftstationens framtid sattes på spel. Uppsagt kontrakt innebär nio månaders uppsägningtid för oss. Representanten från Forshaga kommun som först tog emot beskedet om uppsägningen hade knappt hunnit ut från mötet när presschefen på Fortum alltså skickade ut ett pressmeddelande till samtliga stora media i länet.

I skrivande stund pågår samtal mellan Fortum och Forshaga kommun, och det är mellan de två parterna som förhandlingen äger rum.

Fortums representanter säger att de förstår värdet av att Gamla Kraftstationen som kulturarena och ett av länets viktigaste besöksmål får fortsätta utvecklas och att avsikten är att komma överens om ett nytt avtal.  – Det låter ju hoppfullt ändå.

Forshaga kommuns tjänstemän och politiker säger att de tänker ta förhandlingen till det yttersta och kämpa på alla nivåer för att träffa ett nytt avtal.  – Det tror vi på.

Vi har en bra dialog med kommunrepresentanterna, och vad gäller Fortum kan vi bara sätta vårt hopp till att de faktiskt menar vad de framfört till kommunens högsta namn.

Men; Vad uppsägningen egentligen handlade om från början är lite grann av en gåta. Det figurerar flera sanningar beroende på vem som uttalar sig, och det som inledningsvis var sagt har förändrats flera gånger sedan den där eftermiddagen i slutet av januari när vinterkylan trängde sig rakt in i våra bultande eldsjälshjärtan.

I tjugo år har vi haft ett samarbete med Fortum med anledning av kulturverksamhet på området som Fortum äger i och runt omkring Gamla Kraftstationen. De första tio åren spelade vi teater. De senaste tio åren har vi bedrivit konsthall. 

Nu är det kanske de sista tre månaderna… Men hoppet är det sista som överger en, och vi vill fortfarande tro att det uppsagda kontraktet snart är utbytt mot ett nytt på åtminstone trettio år, så varumärket Gamla Kraftstationen kan fortsätta bygga den nya bruksorten och fylla den med liv. Vi vill fortsätta bidra till fler arbetstillfällen och inflyttning och leverera konstnärliga upplevelser för såväl kulturturister som bybor.

Gamla Kraftstationen byggdes förstås inte för att någon skulle bedriva vare sig konsthall eller café här, men den nedlagda industrins väggar klarar det. Robert Ullenius ritade ett rejält och vackert hus för dryga hundra år sedan. Väl värt att förvalta! Vi tar för oss, men vi tar också vara på språket den Gamla Kraftstationen talar. Och sakta men säkert jobbar vi fram en plattform som både bevarar och förnyar. Och jag är säker på att om byggnaden kunde lyfta på hatten skulle den göra det, och tacka ödmjukast för att vi gett den nytt liv. Vi är stolta och envisa och vi vill banne mig fortsätta vara med och skriva innehållet i framtidens historieböcker!

Vi har blivit prisade och uppmärksammade för framgången, men ändå måste vi upprepade gånger stå beredda för kamp i maktens korridorer  – för kulturhistoriens bevarande och samtidskulturens självklara existens  – i vår del av världen. 

Om viljan finns, ja då finns också lösningen. Det är vår fasta tro. -Så länge leve viljan! Och länge leve historien om folket som aldrig slutade kämpa för kulturarenan Gamla Kraftstationen och den vackra plats intill Dejeforsen och Klarälven som hela världen söker sig till.

Linn Sönstebö Mossberg

ELDSJÄL & VERKSAMHETSLEDARE