Sommarsalong 2016: Allan Edgar Christensen
Att Gamla Kraftstationen levererar en intressant blandning konstnärer och tekniker är en regel utan undantag. Men för första gången presenterar vi nu en känsloladdad, stark, imponerande trä-skulpturutställning inspirerad av politik, religion och historia. Mina damer och herrar, KAVALKADEN av konstnärer fortsätter, så får vi lov att presentera ALLAN EDGAR CHRISTENSEN som nu för första gången ställer ut i Sverige. Allan har ett imponerande CV och en lång lista med utställningar i bl.a Danmark, Norge och Frankrike och vi hälsar Allan varmt välkommen till Gamla Kraftstationen!
Allan hade en tidig drivkraft i att ta del av den konstnärliga diskussionen kopplad till viktiga händelser och upplevelser i hans liv. Det var avgörande för utvecklingen av Allans konstnärskap. Hans intryck av människors sätt att vara; i kärlek, glädje, sorg och politik, påverkar och influerar starkt idéerna till hans konstverk. Idéerna föds konstant och processen upplever han konstant oavsett om han vill eller ej. «Det skapas bilder in my mind, i färg och form» säger han. Arbetsprocessen blir således en dialog mellan det som han samlar på sig fram till att det fysiska arbetet börjar, och pågår till det att verket är färdigt. «Dialogen mellan verket och mig är alltid en vandring vidare, en berikelse som ger mig energi till vidare skapande.»
Några ord om verken som ställs ut i kraftstationen i sommar:
”Änglar” (visas för första gången): Skulpturernas namn, Semjaza och Azazel är hämtade från apokryfisk och judisk/hebraiske text, från Första Henoksboken. Egentligen har skulpturerna sin bakgrund i Frankrike, där de också är kreerade. Orsaken är religiös-politisk med förhistoria från medeltiden och framåt när prästskapet välsignades av slotts- och godsägare i deras privatbygda kapell och kyrkor. Efter välsignelsen gick prästen till dukat bord, med mat och vin och gärna en tjänstepiga i sängen efteråt. De hårt arbetande herdarna låg däremot ute på de stora ägorna, vaktade djuren och frös och svalt. – En klass-skilnad av stora dimensioner. Efter en lång process när Allan arbetade med en annan skulptur; kyrktorn med galgar där prästerna blev hängda, avslutade han med att skapa änglarna. Den svarta SM-ängeln som är ”Jordens dotter” har sammanhang med Första Henokbokens historia, när änglarna ”gick in” i jordens kvinnor och kämpar blev födda…
”Parningsbänkar”: Verk som är starkt påverkade av en sällan omtald historia. Processen att skapa dessa bänkar kommer från att Allan läste en roman med titeln ”Slavinnor”, skriven av pseudonymen Janet LaLange. LaLange beskriver en plantage i South Carolina som producerar slavar. Plantageägaren producerar alltså inte bomull, utan färgade slavar. På gården ”La Primavera ” fanns en stor mängd hus för kvinnor och några hus för män och ett parningshus där kvinnor blev parade med utvalda män. Avkommorna såldes. Försäljningen av barnen gjordes i slutet av amningsperioden eller i tonåren. Det var en verksamhet som kan jämföras med ett stuteri. Allan har valt att tillföra parningsbänkarna en form baserad på fri tolkning.
Omskärningsbänk (visas för första gången): För många år sedan såg Allan en film där en liten flicka blev omskuren. Det blev en stor chock för honom! Hans reaktion resulterade i en bänk som en protest till att handlingar av detta slag utförs. Enligt WHO blir ca. tre miljoner flickor omskurna varje år. Det uppskattas att över hela världen finns 130 miljoner till 140 miljoner könsstympade kvinnor. Omskärelse utförs när flickan är mellan 5 och 14 år. I vissa länder blir omskärningen också genomförd innan de är fem år, vissa platser i världen redan i spädbarnsåldern . Även detta verk är baserat på fri tolkning.
Fotocollage: Under sommaren finns även några stora fotocollage som delvis har koppling till övriga konstverk av Allan Edgar Christensen.
Allan om materialet «Jeg valgte tre som material, fordi det er anvendelig. Jeg kunne valgt et annet materiale som stål i og med jeg er utdannet faglig innen stål og mekanikk, men nå ble det altså materialet tre. Materialene jeg bruker står som oftest i forhold til arbeidenes uttrykk. Jeg ser også på om materialet står i forhold til figurenes anatomi og behovet for mjukhet. Likevel, jeg kjenner meg ikke låst fast i materialet (tre), jeg har erfart at andre medium også er en vei å gå. Det blir som språket og måten vi taler på, slik vi bruker ordene og legger tyngden i ord og setningsbygging der hvor vi kjenner det er riktig, for å få en menings-struktur. Derfor har jeg de senere år også arbeidet med foto. Jeg er ikke interessert i foto som foto, jeg er ikke fotograf, jeg er kunstner. Fotoet som redskap for å nå mitt mål, til å kunne skape det jeg anser og kjenner er en videreutvikling, er jeg interessert i.»
Allan Edgar Christensens känsloladdade skulpturer visas under hela säsongen 2016. Skulpturer som troligen lockar besökaren till både eftertanke och diskussion. Välkommen till Gamla Kraftstationen, Allan!
