2020 – ett annorlunda år

LEVA ELLER ÖVERLEVA

År som 2020 blir det ganska påtagligt att kulturarenor inte är direkt nödvändiga för överlevnad. Nej, det är vårdpersonal och livsmedelsproducenter som är viktigast nu. Så är det bara. Ansvarsfrågan har gjort att vi under året funderat mycket på om vi gör rätt som har haft öppet Gamla Kraftstationen i år. För även om vi inte producerar mat eller räddar liv i det akuta läget så måste ju jag som verksamhetsledare ta ansvar för den egna verksamheten.

Kulturupplevelser bidrar till ökad livskvalitet och sätter guldkant på tillvaron för besökaren, betraktaren, åhöraren och konsumenten. – För kulturutövaren kan det faktiskt vara fråga om överlevnad. Jag känner många konstnärer som räddar sig själva från mental undergång genom att exempelvis måla tavlor, skriva musik och sticka tröjor. -Det är på riktigt.

Tankarna har varit många runt coronapandemin och till sist bestämde vi oss ändå för att vi under sommaren och hösten vågade ha öppet. Vi gjorde en lång rad förändringar för att göra det tryggast möjligt för både besökare och personal. Trädgården och stora luftiga lokaler inomhus, dörrvärdar, köer utomhus, etc gjorde det hela möjligt att undvika trängsel. Ja, för vet du; den här sommaren har varit den bästa sommaren, besöksmässigt, i vår historia! Köerna (utomhus med avstånd mellan varje sällskap) ringlade långa hela dagarna. Vi fick tredubbla personalstyrkan för att klara alla restriktioner kopplade till coronapandemin. Vi slet hårt för att klara det. Men besökarna var jättenöjda och vi fick oerhört mycket beröm för hur vi hade styrt upp verksamheten. 

Att den här säsongen skulle nå sitt slut kändes mer eller mindre som en oändlighet för några månader sedan…

När köerna ringlade långa och laxmackorna var flera hundra per dag.  När besökssiffran snittade på fyrahundra per öppetdag och när solen gassade hett över parkeringsvakten. När undertecknad tappade rösten av allt prat med besökare och vi tredubblade personalstyrkan mot beräknat. När ingen hann äta lunch förrän sen eftermiddag och när vi sålde konst på löpande band. När nästan alla varor tog slut i caféet varje dag och när utställningsbroschyrerna tog slut efter bara tre veckors öppethållande. När vi städade toaletten tre gånger per dag och när vi inte hann städa konsthallen ens en enda gång på två månader. När kaffebryggaren i caféet gick oavbrutet från tidig morgon och husvärdarna fick ha en extra kaffebryggningsstation i personalrummet varje dag. När shopen sålde slut på det mesta och vi fick trolla för att det skulle se ut som om vi hade något att sälja. När det tog fem timmar att diska efter stängning. När en besökare klart och tydligt talade om för husvärden att ”han var så jävla förkyld” så husvärden vänligen men bestämt fick avvisa den förkylde besökaren från området. När husvärdarna informerade besökarna om att de var för många inne i shopen samtidigt och en av dem (70+are) utropade högljutt och besvärat ”ÄR NI RÄDDA ELLER??!! När en cafépersonal fick frågan från en kund i femtiometerskön om laxen innehåller gluten och personalen svarade att bara om laxen åt bröd innan han dog. När besökare trängde sig in i shopen och skrek ”Vi har antikroppar mot Corona!” När en av medarbetarna myntade uttrycket ”Lugnt och metodiskt”. 

Ja, det var när allt detta – och massor av fler roligheter, utmaningar och dråpligheter hände som jag kände att vi medarbetare faktiskt kom ännu närmre varann. – Blod, svett och tårar och en jävla massa kaffe – och kärlek förstås. Ja, så är det att vara en del av den fina kraftstationsfamiljen. 

Hösten bjöd på två fina överraskningar och vi fick lite boost och belöning för vår målmedvetenhet. Vi fick delad förstaplats i hållbarhetspriset ”Grundstenen” och undertecknad fick ta emot det ärofyllda priset ”Årets Sola”! Ödmjuka och glada inför utmärkelserna är vi. Du kan läsa mer om dem i annat inlägg på hemsidan.

December är hittills ganska grå och mörk, men vi får göra vårt bästa – var och en. Och hur som helst så stundar julen och på Kraftstationen är det faktiskt ”Time for Swedish Julfika – corona edition” några dagar i december. Endast för take away dock, men ändå ett sätt för människor i närområdet att få njuta av ekologiskt finfika. 

Parallellt pågår givetvis planeringen med kommande utställningar och jag lovar dig att nästa år blir ett år där du återigen går igenom vår konsthall och berörs på både bredden och djupet. Hoppas vi ses!

Nu önskar jag dig en fridfull jul och hopp om ett nytt bättre 2021.

Linn Sönstebö Mossberg, verksamhetsledare